Kaniner i

Genbank nr 716

Gotlandskanin

Kaniner har hållits som husdjur i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. Förr spelade den en viktig roll i självhushållet, då den hölls mest för köttet och pälsens skull. Gotlandskaninen är en lokal variant av den gamla Svenska Lantkaninen. Gotlandskaninen bör bevaras som det hushållsdjur det från början var. Lynne, hälsa och reproduktionsförmåga är viktigare än färg och teckning. Vikten bör ligga mellan 3-4 kg. Gotlandskaninen är anpassad till ett naturligt foder såsom färskt bete, hö, kvistar, rotfrukter och grönsaker och mår inte bra av för kraftig utfodring med tex pellets.

Gotlandskaninen är utrotningshotad och Jordbruksverket har gett Föreningen Gotlandskaninen i uppdrag att bavara rasen. Detta sker i så kallade genbanker, målet är att bevara Gotlandskaninen som oförädlad lantras.

Vi håller en genbanksbesättning av dessa trevliga och nyfikna kaniner, dels för att vi är intresserad av gamla lantraser och bevarandet men också för självhushållning.

Genbank: 716

Uppfödningen startar sommaren 2009.

För att läsa mer om Jordbrons kaniner se:

Kaninhusen

Mellerudskanin

Mellerudskaninen är en lugn och snäll kanin av medelstorlek. Rasen har tidigare fungerat som husbehovsdjur med många användningsområden. Djurantalet ligger idag omkring 30 djur i vinterstall vilket betyder att Mellerudskaninen är starkt hotad som ras. Alla som är intresserade av att vara med och bevara denna lantras till eftervärden är varmt välkomna!

Djuren från ursprungsbesättningen har normal, kort päls och vanligtvis stående öron. Kaninerna ger intryck av att ha ett något grövre ansikte och ett mer brant sluttande kors än gotlandskaninen. Djuren hölls för köttet men en del djur såldes även som sällskapsdjur. Till temperamentet verkar de något lugnare än gotlandskaninen. Tidigare har fler färger funnits men nu finns endast svartvita djur med holländskt teckning och albino. Det är för tidigt att ge någon tillförlitlig statistik för kullstorlek och viktuppgifter eftersom djurantalet är så litet. Preliminärt ligger vikten omkring 3-3,5 kg och kullstorleken varierar mellan 2-9 födda ungar per kull med ett preliminärt kullmedel strax över 4.

I oktober 2001 gjordes ett första besök hos ”Edith i Sjöskogen” sedan föreningen Gotlandskaninen tidigare blivit uppmärksammad på att den dövstumma äldre damen höll en intressant grupp kaniner av äldre härstamning. Djuren har sedan 1937 funnits i Dalsland då Ediths familj flyttade dit frånKristinehamn. Enligt vad som framkommit härrör den enda kända inblandningen från 1968. Då togs två svart-vit schecktecknade djur, en hona och en hane, in i besättningen. Djurantalet har tidigare legat kring 15-20 men minskade under de sista åren drastiskt. De sista djuren köptes ut från ursprungsbesättningen under 2007.

Djuren har trots stark inavel inte visat några tydliga inavelsrelaterade symptom som nedsatt fertilitet, missbildningar, dåligt temperament eller dålig tillväxt. Det är självklart viktigt att kraftigt öka djurantalet och antalet besättningar som håller djur. Flera små besättningar är ur flera synpunkter bättre än få stora, bl a smittskyddstekniskt och vid rovdjursangrepp. Med så få djur är det angeläget att samtliga friska och sunda djur lämnar avkomma efter sig och att varje djur lämnar ungefär lika många avkommor efter sig. Samarbetet mellan genbanksbesättningarna är mycket viktigt vid nyrekrytering av avelsdjur och för att sätta ihop nya avelspar. Vid årsskiftet 2007-2008 fanns 30 vuxna djur fördelat på nio besättningar, hälften av djuren var honor.

Hör gärna av dig om du vill veta mer om Mellerudskaninen! Det finns ett stort behov av fler intresserade djurhållare och uppfödare.

Genbanksansvarig Ylva Mårtensson

mellerudskanin@gotlandskaninen.se

Lovisa Wennerströms projekt

För att läsa mer om detta med lantraser som bör bevaras kika in på:

www.gotlandskaninen.se

www.finullsforeningen.com 

www.allmogegetter.se